Välkommen till Tomelilla hembygdskrets

 
Tomelilla Hembygdskrets... 

…är en ideell förening med cirka 700 medlemmar. Föreningen har en arbetsgrupp på åtta personer, och det vore önskvärt med fler kvinnor i densamma! Varje år sedan rekonstruktionen 1994 utges en 28-sidig skrift, vari vi fördjupar oss i Tomelillas historia.Inte bara gator,torg och byggnader belyses, utan det grävs även fram fakta om företag och affärer samt presenteras intressanta personer, som sedan mitten av 1800-talet bott och verkat i Tomelilla.

Herta Alice Strömbeck (1915-2012) berättar i december 2001:

Min mor Martina Mattsson, född Wallentinsson (1876-1971) var en mycket modern och kunnig kvinna. Idag talar och skriver vi så mycket om hur nyttigt det är med promenader. Det var precis så hon levde. Hon började sin dag med silverté och morgonpromenad till den vackra Skogsbacken. På kvällen, efter stängningsdags, blev det Tomegatan upp till skolan och ”aldrig vända på halva vägen”. Om jag följde med, fick jag festa på hemlagad knäck eller kola hos Liwångs à 2 öre.

Martina Wallentinsson gifte sig alltså med Per Mattsson, vars far var Måns Kristoffersson, född 1819 i Östra Herrestad. Vid folkräkningen 1880 var han åbo. Mormors mor hette Maria Hagstr öm och härstammade från Ystad. Mormors far var Gustaf-Adolf Vallentinsson, även han från Ystad.

Att lyfta möbler var tungt. Min mor fick massage i hemmet av gymnastikdirektör Emmy  Bondesson. Hon åkte också till Tyringe kurhotell för bad och någon gång till Ystad för att bada så kallad bastu. På den tiden innebar det, att hon satt i ett skåp, där det fanns en mängd glödlampor. Hennes huvud stack upp, och jag såg hur hon blev rödare och rödare i ansiktet. Jag blev nästan rädd…

Vi var ett stort hushåll, fem syskon plus tjänstefolk. Vi hade alltid jungfru. Det var ofta lantbrukardöttrar, som ville komma in till samhället. En av dessa minns jag speciellt. Hon hade håret uppsatt i kringlor vid öronen och bar höga snörkängor. Om jag snörde dem, när hon skulle ut och dansa, fick jag två öre. Hon berättade, att hennes far var mycket sträng. Om hon klippte håret, fick hon inte komma hem… 

Ett vackert barndomsminne har jag från utställningen i Tomelilla 1927. Från ett vindsfönster kunde jag se, att halva marknadstorget hade inramats med ett högt staket. På en nysådd gräsmatta hade placerats en utställning av konstnären Carl Milles. Det var vita  statyer, förmodligen av gips, som hade kommit direkt från Amerika genom köpman Yngve  Andréns försorg. ”Europa och tjuren” gjorde ett mäktigt intryck. Originalet finns nu på torget i Halmstad.

Det var mycket sång och musik i mitt hem. Min far (Per) spelade munspel och dragspel, min bror Charles fiol, jag spelade piano, och min mor sjöng. Jag spelade orgel under morgonbönen i skolan. Pianomusik har varit viktig för mig hela livet, så jag spelar fortfarande då och då på servicehus.

Tomelilla köping hade en hel del företag. Scans slakteri var norra Europas största.  Jag var anställd på Telegrafverket och fick ta emot många och långa beställningstelegram direkt från England, via Stockholm. Alla orden skulle bokstaveras. Vi var inte så många, som kunde engelska på den tiden. Andra stora arbetsplatser var Yllefabriken, Jästfabriken, Stärkelsefabriken och det höga Lagerhuset. Tomelilla marknad i juli var stor redan då.

Från realskolan minns jag, att det var utegångsförbud efter klockan nio på vintern och tio på sommaren.

Andra världskriget var en skrämmande upplevelse. Ganska nygift blev min man blixtinkallad per telefon. Jag fick hämta honom på skolan, där han arbetade. Tyskarna hade tågat in i Danmark. Malmöborna hade fått order, att alla som kunde evakuera från stan borde göra det snarast. Min syster Inez och hennes dotter, som bodde i Malmö, fick bo hos oss på Stormgatan. Gymnastik, idrott och musik har gått som en röd tråd genom mitt liv. Jag ledde småbarnsgymnastik under flera år. För några år sen träffade jag en dam som var med i en grupp, som jag ledde. Hon kom ihåg mig efter 50 år!

År 1949 ordnade jag en resa för min gymnastiktrupp med tio damer till Lingiaden i Stockholm. Jag och min man, folkskollärare Malte Strömbeck, ordnade många gymnastikuppvisningar. Hela truppen cyklade ut på sommaren till landsbygden och gav uppvisningar. Malte var mycket aktiv inom idrottsrörelsen. Han startade vid sidan om sin lärartjänst Tomelilla Yrkesskola. Tillsammans med Bror Hammarlund ordnade jag välgörenhetsarrangemang – Barnens Dagståg med sagomotiv som tema.  År 1954, när min man fick en överlärartjänst i Olofström, flyttade hela familjen från Tomelilla.

FOTNOT: Mattssons Möbler på Gustafs Torg 5 förvärvades 1933 av Algot Hansson (1905-88).

Mina syskon:

Charles Roland – blev målare och stannade i firman.

Inez Constance – utbildade sig till hårfrisörska.

Harry Melker – blev frisör.

Tage Reinhold – var kontorist m m.

På bilden från 1960-talets mitt ses Agnes och Charles Persson med dottern Gudrun, alias ”Dudde”. 

Charles Persson (1888-1973) fick troligtvis sina första lärospån i förädling av trä i hemmet i Heinge, nära Lövestad, av sin fader Måns. Till möbelsnickare lärde den unge Charles P på Axel W Hakers snickeri i Tomelilla, vilket ju startats kring år 1900. Samtidigt som Charles sedermera slog sig på byggnadssnickeri, drevs i det på Fridhemsgatan 6 år 1926 byggda huset möbelsnickeri. En plåtskylt på husfasaden vittnade om den saken. Huset, som Charles själv byggt, innehöll fyra lägenheter fördelade på två plan. 

Charles hade två bröder, en äldre (William) och en yngre (Emanuel eller ”Manne”). William öppnade möbelaffär i Ystad, Möbel-Persson, och Manne drev färg- & kemikalieaffär i Ö Tommarp.

Charles och Agnes Persson (1889-1966) var barnlösa men hade från 1918 Agnes’ systers, Karolinas äldsta barn, Mary hos sej. Efter några år vände hon åter till mor och far på Nybogården. Paret Persson fick då, i slutet av 1920-talet, en ny tös som de sedermera adopterade. Hon var född i november 1926 och hette Gudrun men kallades alltid ”Dudde”. Innan hon kom till Perssons på Fridhemsgatan 6, hade hon vistats hos familjen Törnblad (Johannes & Elisabeth) tvärs över gatan. Dudde var gift med sotaren Sture Montán och avled i november 1981.